Tidsresa, hängbröst och tre mandlar om dagen

Sedan drygt tre veckor är jag heltidssjukskriven på grund av graviditetsbekymmer, vilket innebär att livet inte är särskilt händelserikt just nu. Eller, allt är relativt, om man tycker att det kvalar in som ett händelserikt liv att gå till posten på tisdagen och till läkaren på torsdagen och däremellan ligga i soffan och oja sig och titta på Homeland, då är det high life!

Veckans stora händelse numera är föräldrakursen på vårdcentralen, och det är verkligen ett äventyr, för inte nog med att det är en 500 meters promenad dit, i uppförsbacke(!), det innebär dessutom en tidsresa till det spanska 70-talet.

Barnmorskan som håller i kursen är så långt ifrån den batikklädda hippieinspirerade barnmorskestereotypen man kan komma, det är en piffig dam i 55-årsåldern i decimeterhöga klackar, med svart läderfodral under den vita rocken, som pratar med en sån där raspig röst som endast damer från iberiska halvön som rökt dagligen i minst 40 år lyckas åstadkomma.

”Nämen så trevligt att se att det även är pappor med på föräldrakursen” hälsade hon oss välkomna med vid första tillfället, och fortsatte med ”Det är inte lätt att vara gravid och gå hemma och tvätta och städa hela dagarna, mannen är inte van att laga mat och även om han kan hjälpa till med att gå och handla så är det fortfarande du som skriver inköpslistan eftersom du är ansvarig för familjens hälsa och välbefinnande”

Att döma av de förvirrade blickar som de närvarande papporna gav sina partners, och de lite generade ansiktsuttrycken hos de blivande mammorna så fick jag intrycket att det inte bara är i vår lilla familj som arbetsfördelningen inte riktigt följer det mönstret.

Häromdagen gick vi igenom vad vi ska packa i förlossningsväskan, och förutom bekväma kläder för mor och barn och andra universella saker så fanns även ”parfym till bebisen” på listan. Någon pappa undrade om det verkligen var nödvändigt, och barnmorskan hävdade att visst, hon kan inte tvinga någon att parfymera sin bebis, men hon rekommenderade absolut att vi packade ner det, för tänk om vi är där på BB och vill att bebisen ska lukta lite extra gott, och så har vi ingen bebisparfym med oss!

Hon har lösningar på allt, denna kvinna:

  • Hur man hanterar tre dagars-gråten, det vill säga hormonförändringar efter förlossningen som gör den nyblivna mamman minst sagt lite känslig. ”Ryck upp er och sminka er så känns det bättre” Det rådet fungerar även för att undvika förlossningsdepression.
  • Hur man undviker att brösten tappar form under graviditet och amning, enligt barnmorskan bland det absolut viktigaste för blivande mammor att tänka på. Det är nämligen viktigt att vi håller våra män på gott humör och då vill man inte visa upp några trötta mammabröst, inte! ”Bär alltid BH dygnet runt, så att brösten hålls på plats”. Det vetenskapliga stödet för det rådet är minst sagt tveksamt, men det bekymrar inte barnmorskan.
  • Hur man undviker att gå upp i vikt under graviditeten, eftersom det inte finns någon ursäkt att gå upp ett gram mer än 9 kilo, enligt barnmorskan, ett uttalande som fick samtliga blivande mammor i rummet att skruva lite på sig. Själv passerade jag den gränsen någonstans i fjärde månaden… ”Undvik allt som är fett, sött, salt, all stekt mat samt all mat som innehåller kalorier, och blir ni hungriga mellan måltiderna så ät ett mellanmål bestående av tre mandlar, aldrig mer än tre mandlar om dagen, då blir ni tjocka!

När bebisen väl är ute så finns det även en mammagrupp på vårdcentralen, som leds av samma barnmorska, men dit är inte papporna välkomna. ”Det är ju fint att papporna är med på föräldrakursen, men när bebisen väl är ute så är den ju faktiskt mammans ansvar!”

Bäst jag går och sminkar mig, köper bebisparfym samt äter mina tre mandlar så jag kan känna mig förberedd inför bebisens ankomst!

Vår familj aka Babels torn

Något som jag inte funderade så mycket på när jag flyttade till Barcelona med målet att lära mig lite spanska var att Barcelona ligger i Katalonien, och här talas katalanska. Nu, när det snart kommer en bebis och jag är ansvarig för att en liten oskyldig varelse ska växa upp till en någorlunda funktionell människa, så har språkfrågan blivit lite mer central.

I vår familj ser det ut såhär: Juan född i Katalonien, men hans modersmål är spanska då hans pappa och morföräldrar är invandrare från andra regioner i Spanien. Dock ser han sig som helt tvåspråkig, eftersom han började tala katalanska redan på dagis. Med hans familj talar vi alltså generellt spanska, även om ena systerns sambo uteslutande talar katalanska. Alla förstår varandra ändå och det fungerar fint.

Med våra vänner här, som är en blandning av spanjorer från olika delar av Spanien, och integrerade utlänningar i olika former och färger, så talar vi generellt spanska, medan det oftast är katalanska som gäller när vi träffar Juans barndomsvänner. Med min familj och mina vänner i Sverige talar jag såklart svenska, men om Juan är med så försöker vi hålla oss till engelska, med undantag för min mormor som glatt talar svenska med Juan, så får han hänga med bäst han vill.

När min och Juans familj träffas är det alltså fyra språk som talas, huller om buller, varpå det oundvikligen blir en viss Babels torn-känsla på samtalen.

Juan och jag då? Jo, vi pratar engelska med varandra av någon oklar anledning, dock ingen särskilt civiliserad engelska, utan ett hemmabygge kryddat med spanska, katalanska och svenska ord och begrepp, samt rena hittepå-ord, med andra ord ett språk som inte alls duger som modersmål åt en oskyldig avkomma.

Förslag mottages tacksamt på hur man navigerar kring fyra språk i en familj, utan att barnen får men för livet…

Jag har blivit en 50-talsman

När jag tog mitt pick och pack och flyttade till Barcelona, så hade jag blivit väldigt förvånad om jag fått reda på att jag nu, dryga fem år senare, inte bara är kvar i Barcelona, utan dessutom väldigt gravid. Det fanns inte en tillstymmelse till planer på varken det ena eller, i synnerhet, det andra just då, snarare tvärt om. Mina kriterier när jag valde land och stad att flytta till var att det skulle talas spanska, eftersom jag gärna ville lära mig det språket, att det skulle vara inom EU eftersom jag inte hade tålamod att rodda med visum och papper, samt att det skulle finnas billiga flyg från Göteborg, eftersom jag hade en något begränsad budget. Något kriterier angående framtida familjebildningsmöjligheter fanns alltså inte med på listan.

Nu är jag förvisso nöjd med mitt val även ur familjeperspektiv, även om det med skandinaviska perspektiv är lite klent med föräldraledigheten – 16 veckor för mamman, 4 veckor för pappan, svindyra dagis, samt avsaknad av VAB. I Barcelona kostar ett heltidsdagis omkring 500 euro i månaden, och med tanke på att en inte helt ovanlig heltidslön ligger runt 1000-1200 euro i månaden så blir det rätt saftigt. Systemet bygger på att la abuela (mormor/farmor) bor på samma gata och tar hand om barnet, och då behövs ju inte VAB, såklart. Sen när la abuela blir gammal och sjuk så återgäldar dottern eller svärdottern tjänsten genom att ta hand om henne, så behövs heller ingen hemtjänst. Ett fullt fungerande system, såvida inte abuelan råkar bo någon annanstans, eller svärdottern har andra planer för sitt liv än att ta hand om sin gamla svärmor.

För vår del blir det en annan lösning. Svärföräldrarna bor fyra mil bort, så det är lite saftigt att kräva att de ska bli heltidsbarnvakter, och det andra vanliga alternativet, att bli hemmafru, tilltalar mig inte riktigt… Jag klarar heller inte av tanken att lämna en fyra månaders bebis på dagis, så hos oss blir det Juan som får ta huvudansvaret för bebisen när jag går tillbaka till jobbet. Redan när vi började planera barn så bestämde han sig för att starta egen webbdesignfirma för att kunna kombinera att vara hemmapappa på dagarna och frilansa på kvällarna.

Om han istället skulle valt att jobba heltid skulle vi stött på följande problem:

  • Hans lön skulle inte räcka till att försörja oss båda, så vi skulle behöva jobba båda två.
  • Bebisen skulle behöva börja på dagis vid fyra månaders ålder om vi båda jobbar
  • Närmare halva hans lön skulle ätas upp av dagisavgifterna.

Det är inte utan att jag känner mig lite som en 50-talsman – ”Nämen älskling, det är mycket bättre för familjen att du inte jobbar heltid, jag menar, vem ska ta hand om barnen??”

Det spelar med andra ord ingen roll hur jämställd man vill vara, när systemet bygger på motsatsen.

Spanien, har idag bland de lägsta födelsetalen i Europa, omkring 1.3 barn per kvinna, att jämföra med Sveriges 1.9 barn per kvinna, och det diskuteras hur man ska kunna vända trenden och motivera kvinnorna att föda fler barn. De kanske skulle börja med att göra det möjligt för kvinnor att kombinera arbete och familj utan att man har la abuela boende på samma gata…

Ät inte ananas i Dubai eller papaya i Burma! (men gärna tvärt om)

Man kan tycka att anatomin hos mamma och foster borde vara tämligen universell, och att råd till gravida därigenom också borde vara universella, men icke! Om det är nog svårt att vara gravid och navigera kring råd och förmaningar i ens egen kultur, så blir det dubbelt så svårt när man har flera kulturers idéer och föreställningar att ta hänsyn till.

Efter ett läkarbesök nånstans runt vecka 24, blev jag informerad om att ”äta yoghurt varje dag är ytterst ohälsosamt och kan aldrig sägas vara en del av en balanserad kost” medans man enligt svenska kostråd för gravida bör få i sig minst 5 dl mjölkprodukter varje dag. I ren nyfikenhet så vände jag mig till en facebook-grupp för svenska föräldrar utomlands för att göra en ytterst ovetenskaplig undersökning om vilka råd man kan få av sina läkare i andra länder och fick bland annat reda på att:

  • I USA ska man inte dricka kaffe alls när man är gravid, men det är helt okej att ta ett glas vin då och då.
  • I Tyskland får man inte äta kanel eller bada bastu (men bastu är riskfritt i Finland)
  • I Bolivia finns det risk att man ”skakar” ut barnet om man inte håller sig stilla när man är gravid, och man avråds därför från att dansa och rida.
  • I Dubai orsakar ananas missfall.
  • I Chile är det farligt att träna när man är gravid.
  • I Danmark och Schweiz är det inte farligt att äta opastöriserade ostar.
  • I Frankrike ska man inte äta sallad.
  • I Burma är det farligt att äta papaya.
  • I Italien är det helt okej att äta lufttorkad skinka, och dricka vin, så länge det är ”bra vin”. Däremot är det farligt att dricka mjölk.
  • I Indien avråds gravida från att dricka kylda drycker.
  • I Australien ska man undvika färska skaldjur.
  • I Spanien kan det orsaka missfall om man ammar medan man är gravid
  • I Japan tipsades en blivande mamma av sin läkare att hon skulle börja röka de senaste veckorna under graviditeten för att inte lägga på sig för mycket.

Det är inte alltid lätt att göra rätt, med andra ord…